ADHD...
Tänkte jag skulle försöka sammanfatta vad som hänt sista tiden då det var ett liv sen jag uppdaterade sist...
Senaste tiden har bestått av en hel del möten med BUP för Felles räkning men nu är det i stort sett klart iallafall och Felix har fått den diagnos som jag själv egentligen har vetat i mååånga år.
Felix har ADHD, nu hoppas jag bara att vi ska kunna få den hjälp som han skulle ha haft för evigheter sedan...
Ev. medicin, ev. byte av skola (om inte hans nuvarande skola kan möta hans behov) omstruktureringar mellan mig och Jocke ang. boendet för Felix, föräldrautbildningen Komet...osv osv...
På tur blir jag själv som ska på vuxenpsykiatrin för mitt första möte om några veckor och sen har Anton en väntande remiss till BUP för samma sak.
Enligt dom på BUP är ADHD i allra högsta grad ärftligt och eftersom jag själv har ganska stora problem så är risken/chansen att barnen får samma ganska så stor.
Jag har med åren lärt mig se tecknena relativt tidigt och jag ser dom klart och tydligt i Pontus med, frågan är bara från vilken ålder man kan begära en utredning och kan man göra det själv eller måste man gå genom skola/dagis?
Ska fråga Rickard nästa gång vi hörs...
Nu låter det nästan som att jag är en bokstavskombinationsjagare på mina barn men rent krasst är det faktiskt så att fastän det står i skolans regler och paragrafer att barn med "speciella behov", alltså inte en diagnos, SKA tillhandahållas den hjälp och stöd som behövs så funkar det inte så i praktiken! NEJ oh nej...så tyvärr är det så att fastän barnen är precis samma barn och precis lika goa och underbara med eller utan diagnos så är det bättre för dom om dom får den. Både i skolan och för att ev kunna få medicin som för vissa (inte alla) barn har en stor inverkan på det vardagliga livet.
Så där står vi nu och väger...Felix är ju så pass stor att han nu har fått bestämma själv i den frågan och en läkartid är bokad för att kolla om han har rätt att få medicinen utskriven, jag hoppas på det eftersom han vill prova det själv.
Å det här med medícin är ju också en väldigt omtvistad fråga, vissa anser att det är att droga sina barn men jag väljer att se det på ett annat sätt då jag har många jag känner som faktiskt äter den för sina "besvär" och känner, upplever en enorm skillnad. Jag ser inte dessa barn drogade på nåt vis utan mer tillfredställda och mer rotade på nåt sätt.
Jag tror inte man ska uttala sig om huruvida man ska eller inte ska ge sina barn medicinen utan att först och främst ha levt med ett eller flera barn eller vuxna med dessa svårigheter.
Jag hoppas innerligt att det ska hjälpa för mina barn och att dom då ska kunna använda sina styrkor och då ha samma förutsättningar som alla andra att gå lika långt i livet.
Som Felle tex. han är fruktasvärt smart och har en del begåvningar som väldigt liten procent av befolkningen har men han kan inte använda dom med dom svåra koncentrations, uppmärksamhets och impulsivitetsproblem han har...jag vill se denna pojke blomma ut i all sin glans och skina som aldrig förr!
Jag vill bara det bästa för mina barn och jag tänker prova, göra allt i min makt för att det ska gå!
