Inatt har vi haft Lilja hos oss, det var härligt att få rå om henne lite, omän hon har hållt både moster och "morbror" vaken i princip hela natten...(all heder till tvillingföräldrar!) men det var roligt iallafall!
Så i helgen har jag varit FEM-barnmorsa.....typ"familjen annorlunda" nästan. Hehehe!
Har ingen vidare skrivarlust just nu så jag bjuder på lite bilder istället...


Rasmus myser med pappa till Let´s dance!



Lilja och Rasmus försöker komma överens om EN boll...



.........



...och då går det till slut så här...



Rasmus ser helt oskyldig ut! Hahaha!!!


Bilder från helgen







Bus och lek innan läggdags












Lilla Lilja gladskit! Att borsta tänder är jättekul!!



Myser med "morbror Nisse"!

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/530250/matrixochklara?claim=hnbqdker85w">Följ min blogg med bloglovin</a>

Hundutställning i Öjebyn

Söndag 10 maj 2009 på Grans Naturbruksskola

Inofficiell hundutställning anordnad av Grans hundprogram åk 2

Insläpp: 08.30

Bedömning börjar: 10.00

Klass: Valpklass 4-9 månader

Vuxen 9 månader

Barn med Hund: 50:- anmälan på plats

Domare:

                 Aina Lundmark,Umeå grupp: 1, 3, 5, 7 och 9

                             Gunnar Norlin,Luleå grupp: 2, 4, 6, 8 och 10           

  

Sista anmälningsdag 20/4-09

Anmälan görs till:

Mari Haapalahti Mobil:070-3331804
Hotmail adress: [email protected]

Maria Lundkvist Mobil: 070-3003448
Hotmail adress: [email protected]

Med i anmälan ska finnas:

Ras, ålder, kön, reg.nummer, namn, klass, ägare samt uppfödare.

Pris: 150:- (+ 50 vid betalning på plats)

Betalningen sker till plusgironr: 8264-4 Sparbanken nord 53141 772-3 Kontot heter Hund 06-09

Extra utställningsträning!

Vi  anordnar en handlingskurs, inför hundutställningen ,den 9 maj kl 12-15 på Grans Naturbruksskola där man lär sig att visa upp hunden. .Drop in 50kr.Betalningen sker på plats och ingen föranmälning krävs!


*Ni hundmänniskor som läser detta...kopiera inlägget och lägg in på eran blogg så hjälper ni oss att sprida detta...

Det märks väl aldrig att Monkan haft tråkigt idag eller??....

Rasmus är då iallafall färdigklippt....om någon frågar så är det inte jag som klippt honom!!!!

För er som inte läser på tjuvlyssnat.se så bjuder jag på ett par härliga samtal från norra sverige....

Och han skulle förbli ett stort mysterium
Kiosk, Umeå

Tjej 1: Jo, men du vet vem han är. Ljust hår, lång...
Tjej 2: Är han blå eller svart?
Tjej 1: Han är vit.
Tjej 2 (suckar): Nej men jag menar: är hans namn blått eller svart på Facebook? Kan jag kolla hans profil?
Tjej 1: Jaha! Nej du kan inte kolla. Han är svart.
Tjej 2: Aja, men då vet jag inte vem han är!
Tjej 1: Nej, det är klart...

Frökens intellekt överglänstes av hennes läppar
Dagis, Umeå

En pojke ~4 och fröken ~30 sitter och pratar om skillnaden mellan pojkar och flickor.
Pojken: Varför har pojkar snopp?
Fröken: Men hur skulle man annars se skillnad på pojkar och flickor?
Pojken: Men åååh! Tjejer har ju Lypsyl!

That SMS would cause a mess, when mom started messing with the boy!
På en buss i Härnösand

Mamma ~40 och dotter ~17 sitter på bussen och diskuterar ett svar på ett SMS med någon form av komplimang som dottern har fått av en kille.
Mamman: Ja men skriv tack och gör en sån där "glad skit" då?
Dottern: Men ge 'rej! Jag måste tänka 21 år och inte 17 nu...
Mamman: Jaa okej...Men skriv "tack, det värmde" då?
Dottern: Men för helvete...21! INTE 41!!

Och förstånd är nåt att tänka på innan man har sex med en kille?
Komvux, Luleå

Tre ganska högljudda tjejer ~16 sitter vid ett bord i kafeterian. Framför sig har de en uppslagen Metro där de läser horoskopen högt.
Tjej 1: Vilket stjärntecken är du?
Tjej 2: Våg.
Tjej 1: Våg...Hm..."Du ska ta vara på tillfälle till affärer, använd sunda för"... öh... förnuu... för-nuft. Vad fan står det?! Sunda förnuftet eller nåt sånt.
Tjej 2: Vad är för...ja, det där du sa?
Tjej 1: Vette fan, har aldrig hört talas om det!
Tjej 3 (tystare): Nej, det man inte känner till lider man ju inte av...

Hahaha....jag dör!!! Typiskt min humor...
Kan även tipsa om denna sida... argalappen.se den är också rätt härlig!

En vän


En vän kan bejaka
och skärpa alla sinnen.

Hon delar gärna tankar,
drömmar och minnen.

Hon lyssnar och besvarar
och vågar alltid att fråga.

Och när du är rädd
kan hon få dig att våga.

Hon står vid din sida
när livet är hårt.

Och hon får dig att skratta
åt det som varit svårt.

En vän bryr sig om dig
för hon har dig kär.

Och hon älskar att se dej
precis som du är.

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand

Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla...eller stora...
är hon dig ganska lik.

Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt...

En syster är en gåva
en ovärdelig skatt.

Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött

Ut kom en människa
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och deras doft helt underbar.

Och det är något visst med blicken
som är sällsamt vis och klar.

Från den stunden man tar emot det
blir inget mer detsamma.

För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma.

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram

För detta lilla under
Som ännu vägs i gram.

Från livets första steg
han testar vad han får.
Han skrapar sina knän
Och torkar bort en tår.

Men barkbåten han gjort
förs ut på öppet hav
När sonen ska bli man
Och möta nya krav.

Hans pojkrum blir nu tomt
för söner är ett lån
och ständig närkontakt
Byts ut mot telefon.

Men trots att åren går
och han blir stora karln
Förblir han alltid son
Och älskad som ett barn.


Felix, Anton, Pontus och Rasmus, mamma älskar er mer än livet själv!!!

Vad har jag gjort??
Jag tänkte att jag skulle klippa håret på Rasmus....
Det var lättare sagt än gjort att klippa en 9 månaders kan jag säga...
Just nu sover han med halvklippt frilla...hoppas att jag får fortsätta sen...vad ska jag annars ta mig till?? För han kan faktiskt inte se ut som han gör nu!!!
Hahaha... My god!  Vad har jag gjort??........................................

Jag älskar det latinska språket...vet inte varför men allt låter så mycket vackrare på latin.
Hade mina funderingar på att beställa hem väggord men vill inte riktigt ha det som alla andra har så jag kollade upp lite latinska citat på nätet igår.
Säg gärna vilket som du gillar bäst! Här kommer ett axplock, både roliga och fina....


"Cave quid dicis,quando, et cui" - betänk vad du säger, när och till vem

"Cogito ergo sum" - Jag tänker alltså finns jag

"Errare humanum est, ignoscere divinum" - Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt

" Et semel emissum volat irrevocabile verbum" - En gång lössläppt ord flyger bort och kan ej kallas åter

"Ex amino" - Från hjärtat

"Male parta male dilabuntur" - Lätt fånget. lätt förgånget

"Nemo saltat sobrius, nisi forte insanit" - Ingen dansar nykter, såvida han inte är galen    =)

" Odi et amo" - Jag hatar och älskar

" Quem di diligunt adolescens moritur" - Den gudarna älskar dör ung    ( tur att man inte verkar vara en favorit! )

" Qui me amat, amat et canem meum" - Den som älskar mig älskar min hund   (den hade ju varit given!!)

" Quis legem det amanidus?" - Vem kan stifta lagar för älskande?

" Raram facit mixturam cum sapientia forma" - Skönhet och visdom är sällan förenade

" Simia est simia, eti msi aurea gestat insigna" - Apan förblir apa, även om hon prydes med gyllene smycken

" Sub luna amo..bibo...canto...vivo...morior" - Under månen älskar...dricker...sjunger...lever...dör jag

" Usus est tyrannus" - Vanan är en tyrann

" Vade retro me, satana" - Vik hädan från mig, satan   (öhhh,den kanske man inte ska ha på väggen direkt...)

" Verae amicitiae sempiternae sunt" - Sann vänskap är evig

" Veritas vos liberabit" - Sanningen skall göra dig fri

" Vivas, crescas, floreas semperque gaudeas" - Må du leva, växa, blomstra och alltid vara glad

Om ni mot all förmodan orkade läsa igenom....vad tror  ni?

Kram

Jag har i flera veckors tid haft något som kittlat och irriterat inne i näsan, jag har topsat och topsat för att enbart hitta någon snorkråka då och då...=)

Men så igår, när jag verkligen undersökte ordentligt och vände näsborren i princip ut och in, så ser jag till min stora förskräckelse flera SVARTA näshår!!!!
WHAT!?? Jag trodde att det bara var karlar som hade sånna....??

Så i ren panik tar jag pincetten och tänker rycka ut dom små djävlarna...Men SOM det tog ont!!! Att plocka ögonbryn är ju ingenting i jämförelse, tårarna flödade och efter det kom nysningarna...
Nä att rycka näshår med pincett är inget att rekommendera....

Men så kom jag ihåg att N hade en såndär nästrimmer... Jag gick lite generat fram till N och frågade om även denna skulle ta ont, för jag kommer minsann ihåg att jag provade Eriks sån när jag var liten och det var inte heller någon trevlig upplevelse, men N försäkrade mig om att det var lugnt.

Sagt och gjort...jag förde sakta in tortyrinstrumentet i näshålan och satte på...
det var inte så farligt som jag mindes det, ryckte till lite ibland men det gick att överleva.

Dock var denna maskin inte den nyaste och modernaste av sitt slag så det tog en hel del pyssel och tid men jag tror att jag äntligen har blivit av med mina plågoandar! =)

Fast idag känns min näsa som att jag gjort en mindre plastikoperation, är skitöm...(stackars karlar...eller nä...)

Så mina vänner, antingen håller jag på att bli gammal, förvandlas till karl eller så är det helt enkelt bara acceptera och lägga ännu ett till "rakningsställe" till listan...ibland suger det verkligen att vara kvinna!!!

Nu vaknade lilleman...

Ha en underbar dag!!!

Den här texten "lånade" jag från en kär väns blogg...det är bland det vackraste jag läst på vääldigt länge...
läs, begrunda och njut!

tänkvärt om hjärtat !
En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden.
 En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert.
Det var inte en endaste rispa eller märke i det.
 Ja, de var alla överens om detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett.
Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.
Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:

"Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt."

Publiken och den unga mannen tittade på den gamle mannens hjärta.
Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in.
Det fanns t o m ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.
Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de.
Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade.

 "Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken."

"Ja, " sade den gamle mannen, "ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt.

Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade.
Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen.

 Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans.

Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem.

Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?

Den unga mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna.
 Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit.
Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer.
Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta, och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter.
 Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
De kramade om varandra och gick iväg sida vid sida.

Så sorgligt det måste vara att gå igenom livet med ett helt hjärta.

Tänkte jag skulle göra som alla andra och be er lämna en kommentar bara så jag får ett hum om vilka som läser min blogg...många vet jag redan men inte alla förstås! =)

Sen tycker jag ju att det är himmelens roligt med kommentarer också, gillar liksom detta med att få någon sorts reaktion eller respons på det man skriver...

Så lämna ett avtryck innan du går härifrån nästa gång!!!!

Nu skoter!!!!....

Ha en bra dag!!
Kramisar

Saxat ur mitt eget inlägg häromdagen...

Och N då...Samma där, jag vet att jag älskar...men borde det kännas mer? Nu börjar jag bli allvarligt orolig att jag går  miste om något helt fantastiskt...nu har jag ännu mer ont i magen...Tack för det N!!!
Som att jag inte har nog att grubbla på så ska jag nu analysera denna underliga fråga/påstående sönder och samman....


Känner mig manad att förklara mig närmare vad jag menade med detta stycke...N läste detta inlägg på min begäran och missuppfattade totalt så då kanske fler har gjort det med....

Jag menar INTE att jag tappat känslorna för N och funderar över om "gräset är grönare på andra sidan"....och att jag skulle gå miste om den rätta kärleken så länge jag är med honom, nej så menade jag absolut inte....
Förstår nu att stycket missuppfattades omän jag tycker att det jag skriver är fullkomligt solklart, så kanske det bara är det i en funderande, analytisk och filosofisk hjärna som min...=)

Jag menade förstås att eftersom mitt liv, mina tankar och mina känslor just nu går i en fruktansvärd gråskala utan några som helst nyanser så vet jag inte riktigt vad som är verklighet...alltså, om det jag känner är det "sanna" eller är det mycket mycket roligare än så här att vara kär?? Att KÄNNA kärleken?

Jag önskar att vakna upp ur detta snart och få känna det som jag är så rädd att jag går miste om...det där fantastiska som jag skrev tidigare...tillsammans med N och inte med någon annan!!!!

Så nu hoppas jag att jag har gjort mig förstådd och att jag inte krånglat till det ännu mera!

Jag älskar dig!!!! (ja, just dig!)

Puss och kram

Efter att ha sett tv3:s Diagnos:okänd igår kväll så började jag fundera över min egen diagnos...
Jag har ju som sagt Fibro som jag haft diagnos på sen 2005 ungefär. Sjukdomen bröt ut på allvar efter Pontus födsel. Vilken vidrig sjukdom!!!
När man ser och lyssnar på andra i samma sits så slår det en verkligen!
Jag tänkte, inte för att få medlidande utan mest för min egen skull och andra som läser med samma besvär, lista alla mina symtom...

*  Kronisk värk i muskler och leder

*  Värk i rygg, nacke och bäcken

*  Stela leder, särskilt på morgon eller när jag ansträngt mig, tex,dammtorkat.

*  Foglossning

*  Oförklarliga febertoppar

*  Influensaliknande molande värk i hela kroppen

*  Huvudvärk

*  Ofrivilliga muskelryckningar

*  Torra slemhinnor i ögon, näsa och hals

*  Dimmig syn

*  Yrsel

*  Illamående

*  Nedstämdhet och viss ångest

*  Apatisk

*  Sömnsvårigheter

*  Konstant trött

*  Orkeslös

*  Problem med tarmarna "IBS"

*  Laktos och glutenintolerant

*  Magkatarr

*  Blöder massor vid mens

*  Ägglossningsrubbningar "PCO"

*  Fryser ofta

*  Glömsk och förvirrad

Ja vad ska man säga...och det här är bara dom symtom som jag har konstant, det finns massor mer som kommer och går i skov...

Jag verkligen hatar den här skitdiagnosen...önskar ibland att läkarna kunde komma fram till att det var något annat i grunden, en sjukdom som går att bota. För omän Fibron i sig inte är livshotande så går den ju inte att bli av med...

Frågan jag ställer mig om och om igen, (för jag har svårt att acceptera att det "bara är så här") Är alla dessa symtom verkligen kopplade till fibron eller kan det faktiskt vara så att det ligger nåt annat och gormar som man faktiskt kan göra nåt åt???
Jag skulle bli glad om det gich att bli av med bara två eller tre saker...

För det är faktiskt så att om man har en fibrodiagnos på papper så är det inte någon ide att gå till en läkare med nya symtom...man får bara höra..- Näe men det är väl fibron...kan inte tänka mig nåt annat...
Man lär sig fort att bli sin egen läkare...

Jag fick dock en del nya uppslag för vad man kan göra av gårdagens avsnitt men jag hoppas att forskarna snart kan komma på ett bra botemedel.

Idag lever jag på smärtstillande och magmedicin som jag måste ta direkt jag stiger upp i förebyggande syfte annars är det kört...då blir min dag att helvete rent ut sagt....

Så ni som läser detta med egna erfarenheter, kom jättegärna med förslag på vad man kan göra för att lindra värken!
Jag vill också leva som en "normal" människa!!!!

Ha en bra dag/ Monika

Nu är våren här och med den som på posten den årliga deppen....
Jag blir tokig!!!
Jag ser solen och myser av tanken på att vara ute men jag vill inte! Jag vill ingenting!
Bara tanken på en promenad eller en skotertur gör mig trött...

Jag är trött...så j-a trött!
Trött på att ha ont, trött på att vara mamma, trött på alla funderingar, trött på att må dåligt utan anledningar...helt enkelt trött på att vara trött!!!
Skulle kunna sova hela dagen om jag fick, tur i oturen så kan jag inte det för det blir absolut inte bättre...

Lever med en man som inte förstår det här med depressioner, det är inte så lätt att förstå, det köper jag, men det är så himla jobbigt att inte bli förstådd...
inte så lätt att förklara nåt som är totalt oförklarligt...jovisst går det väl att dra till med medicinska termer, där finns en logisk förklaring men det gör inte det i min hjärna...där är kaos!!!

När jag inte mår bra så påverkar det ju förstås resten av familjen, inte ens indirekt utan direkt och med stor kraft. Med barnen flyter det väl på ändå förutom att dom har en mamma som sällan ler eller ens pratar i onödan...jag är fruktansvärt inåtvänd och det är något som kommit på senare år...
Men N påverkas på så sätt att så fort jag har en downperiod så blir han också nedstämd...jag kan förstå det men det är jobbigt att se och det lägger så stort ansvar på mina axlar som redan är nedtyngda med min egen skit...jag måste alltså kämpa för oss båda annars funkar inget!

Igår sa N något som verkligen rubbade min egen uppfattning om mig själv...

För att dra en lång och komplicerad historia kort så kan man väl säga att efter Niklas så har jag jättesvårt att gråta, vara arg eller ens känna total lycka...jag gör det bara inte...utan jag drar mig inåt och blir tyst som muren...skitjobbigt är det! Skulle så gärna bara vilja skrika och gråta så all skit rinner av mig och så är det bra men jag tror att jag förbrukat alla mina tårar...

Så han sa...det är konstigt att du kan älska när du inte har förmågan att känna andra känslor...

Va?!...jag som alltid har identifierat mig som en känslomänniska,,,vad är det frågan om? Är det så? Att jag inte kan känna? Eftersom jag inte kan gråta, vara arg, vara glad osv...? Är det helt enkelt bara ett spel för mig själv eller för andra?
Jag har ju massor av känslor i kroppen, det känner jag men exakt VAD är det som jag känner?
Jag kan faktiskt inte sätta fingret på det...brukar oftast identifiera dem som att jag är olycklig, men då kommer oföljdaktligen frågan...Har jag någonsin varit lycklig? När blir jag nöjd? Jag söker efter ett sorts antiklimax som aldrig dyker upp...

Hursomhelst, det här med att älska då?
Jag vet ju att jag älskar barnen, kan inte leva utan dom men helt ärligt, hur KÄNNS det? Jag vet vad som förväntas av mig gentemot barnen, jag pussar och kramar, sitter nära och gosar, berättar dagligen hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mig men hur känns det inuti? Jag känner precis som vanligt...hur ska man känna? Vem kan sätta ord på känslor och beskriva? Inte vet jag, jag vet bara att jag vet att jag älskar dom...för mig är det huvudsaken.

Och N då...Samma där, jag vet att jag älskar...men borde det kännas mer? Nu börjar jag bli allvarligt orolig att jag går  miste om något helt fantastiskt...nu har jag ännu mer ont i magen...Tack för det N!!!
Som att jag inte har nog att grubbla på så ska jag nu analysera denna underliga fråga/påstående sönder och samman....

Som sagt...jag älskar? våren men jag hatar den med!!!

Nu har jag varit mer öppenhjärtad och personlig än jag varit på väldigt väldigt länge...och jag hade faktiskt inte alls tänkt dela sådana här saker i min blogg men det är så förbannat skönt att få skriva när jag annars inte får ett enda ord ur mig.
Så jag hoppas inte att ni ändrar allt för stor uppfattning om mig, för trots mina funderingar så är jag ändå samma Monika!

Hoppas ni har en riktigt härlig vårdag och att ni låter solen skina in i ert hjärta!
Många kramar!!!

Edit: Måste bara förklara så det inte missuppfattas vad jag menar när jag säger att jag är trött på att vara mamma...
Jag menar helt enkelt att det är jobbigt att inte kunna leva upp till den man vill vara när man inte mår bra och att jag just nu känner att jag saknar en annan roll i mitt liv vid sidan att vara mamma...så enkelt var det med det!

Det här är ett mail som jag fått tillsänt mig nu flera gånger, så istället för att vidarebefodra det så lägger jag upp det här för jag tycker att det både är hysteriskt roligt men även väldigt tänkvärt !
Så för alla er där ute med barn hemma....



Till alla oss barn som överlevde 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talet


Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under
graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla ? möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing
samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng
målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller ? fönster
och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken
risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde ,
säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller
flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN
dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket
socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för
det!!

För att

VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när
gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för
någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att
lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendos, X-box, ingen video eller DVD, inga
150 kanaler på TV,n  inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER
inget Internet eller MSN

Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut
tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med
hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde
 hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av
pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland
steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte
blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen
OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot
lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna,
problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att
ta allt detta!!

Om du är en av dem så
GRATTIS

Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att
få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade
ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'

Och när du ändå håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och ( lyckliga) deras föräldrar var

Fit for fight!

Nu känns det lite bättre...Den bästaste bästa Sofia fixade håret så att jag äntligen är nöjd!!!
Nu kanske kvällen blir trevlig oxå?!









Härligt! Nu får vi se vad lite spackel kan göra för mig....

i kväll är det fest och jag är nervös...förra gången blev det till att sova på toan.... man är väl inte så himla rutinerad nu för tiden kan jag säga...
Hoppas iallafall att det blir kul! Har ingen vidare lust som det ser ut nu men det kanske hinner ändra sig innan kvällen är här, vem vet, men jag behöver det verkligen!
Nu ska jag till stan och ögonshoppa och på glasbanken...kanske jag hittar något nytt som kan höja partystämmningen? Men då måste det vara billigt också...
Nåja, nu ska jag åka..eller först hälla i mig ännu en kopp kaffe och så ett piller mot magkatarren annars är det då riktigt kört för ikväll.
Over and out!
Kram

Jag försöker och försöker att förstå mig på Photoshop men jag fattar NADA...!!!
Sandra, har du kollat vad din version heter?

Jag med Rasmus till vänster bara någon vecka före förlossningen och Jenny och Lilja till höger, rimligtvis ca. 2 månader före hennes förlossning.

Dålig mobilbild...