Men jag vet ju inte vad jag ska skriva om ju...

Idag är det valborgs.. Vi har inte bestämt oss ännu vad vi ska göra, antingen blir vi hemma eller så blir det väl hos Anna och Ola som vanligt...det brukar vara väldigt trevligt med massor med barn!
Grilla hamburgare är ett givet inslag på valborg, omän man kanske skulle tycka att det var godare med fläskfilé eller liknande så ska det som vara hammisar...det bara är så!

Igår var jag irriterad! Big time, så irri att jag valde att lägga mig med Rasmus halv sju! :O
Irriterad för att man helt plötsligt inte passar in i mallen för hur folk tycker att man ska vara (man=jag)
Jag är medveten om att jag förändrats mycket på senare tid, rätt och slätt så tänker jag mer på mig själv än på andra och jag som alltid har pleasat alla andra och låtit Monika stå åt sidan...det sticker i ögonen på folk, uppenbart.

För den absolut första gången i mitt 31 åriga liv är jag tillfreds med att vara ensam, hemma ensam, bara jag och jag (ja, och Rasmus då).
Jag har aldrig förr kunnat vara själv, knappt en timme utan att få panik, och jag har aldrig trivts med att vara hemma heller, vilket har resulterat i att jag har ränt runt hos kompisar och familj...det konstiga har varit att en stor del av varför jag gjort så var för att andra ville det...jag har alltid anpassat mig efter vad andra ville ha ut av mig.
Aldrig tagit mig tid att stanna upp och ta reda på vad JAG mår bra av och inte vad andra mår bra av.

Så nu när mitt liv ser ut så här så passar det inte galoscherna för "andra"...
Det verkar som att folk tar för givet att jag mår dåligt som aldrig är borta, aldrig går på stan och gör av med en massa pengar som jag hellre köper mat för, aldrig hälsar på familj och vänner (fast det gör jag ju ibland, bara inte lika ofta längre)...
Folk puschar och puschar, försöker dra mig med på än det ena än det andra och jag säger bara NEJ, jag vill inte...
Dom säger att: Men Monika, du MÅSTE ju ta dig ut, man blir ju galen av att bara sitta hemma...osv..

NEJ!!! JAG BLIR INTE GALEN; JAG MÅR BRA AV ATT VARA HEMMA, JAG MÅR BRA AV ATT HA DET TYST OMKRING MIG, JAG GILLAR ATT UMGÅS MED MIG SJÄLV, JAG TYCKER OM MIG SJÄLV! JAG ÄR LESS PÅ ALLT MENINGSLÖST SURR OCH SKITSNACK!

Jag gör det jag måste och jag väljer att göra sånna saker som jag gillar och sånt jag mår bra av, för första gången kan jag stå stark och säga NEJ utan att känna att jag måste förklara mig eller ursäkta mig.
Monika är under uppbyggnad kan man säga och det innebär också att jag måste välja bort människor i min närhet som suger all energi ur mig...eller inte välja bort helt och hållet men backa lite och stå vid sidan om kanske...

Jag orkar inte längre tänka på er allihopa och oroa mig för alla andras problem, jag måste tänka på mig själv!
Nu är det min tur! som en god vän till mig sa: Monika, nu sparkar jag dig i arslet, nu är det tid för dig att tänka på dig själv!
Tack för det, Sandra W...(hahaha, det rimmade!) Du har äntligen öppnat mina ögon!

Nu måste jag ändå få klargöra att iom detta så betyder det INTE att jag inte tycker om er alla precis lika mycket som förr, och jag har inga planer på att tappa någon av er!
Jag mår INTE dåligt!
Och inget av detta är någon annans fel eller inverkan på något negativt sätt...enbart mitt val!

Som jag sagt tidigare, men jag känner ett behov av att upprepa mig så ingen tror något annat...
 Jag mår bra, jag känner mig trygg och tillfreds och jag tycker om mig själv och har förstått värdet av att trivas med sig själv!

Nu ska jag skjutsa barnen till skola/dagis...
Ha en bra dag och en härlig valborgs!
Kram