Sol idag men humöret känns inte riktigt på topp...
Har en känsla av att det inte kommer att gå vägen med valpen.
Svärmor tycker nog att det är jättejobbigt, inte bara det att man måste passa för kiss och bajs utan hon känner sig låst fastän jag sagt att det bara är att säga till så kommer jag ner ifall hon vill göra nåt men det är väl kanske det, att hon måste kolla med andra först istället för att vara sin egen och bara komma och gå som hon är van.
Förstår henne att det är en stor omställning när man varit ensam så länge som hon har.
Ett annat problem som hon uttrycker sig är att det är min hund och jag som ska fostra honom och hon är livrädd att göra fel.
Det tror jag inte att hon skulle göra då vi verkar vara överrens om dom få "grundregler" som uppsatts, den resterande "träningen" som kommer sedan är ju inget som hon behöver underhålla hemma så att säga, alltså lydnadsträningen.
Men hon är rädd att göra fel, att han ska tugga i sig nåt olämpligt, att han ska göra illa sig eller bli sjuk...det är inte lätt.
Att ha valp är ju som att ha en bebis, tur nog så växer dom upp betydligt fortare och den första jobbigaste tiden är över om bara nån månad sen flyter det på ganska bra och Ville är en utomordentligt duktig och lättlärd hund så jag tror det skulle gå väldigt fort för honom.
Men som sagt, det är ju lätt för mig att säga som e van att handskas med valpar och hundar. Tror det är mycket enklare att se framåt när man vet vad som väntar en.
Både jag och Nisse är ledsna för att det inte verkar gå som vi ville men det går inte att göra nåt åt.
Som jag sagt till svärmor så vill jag inte att hon ska göra det för min skull utan i såfall för att hon skulle tycka det var kul och trevligt med sällskap själv. Trodde nog att hon skulle tycka det och falla in i lunket efter några dagar men det verkar inte så. Visst tycker hon om honom, det syns klart och tydligt.
Nu funderar jag bara på om man ska göra pinan kort och lämna tillbaka honom redan nu eller om man ska vänta till på fredag som det är bestämt. Det är jobbigt då jag redan nu är fäst vid honom och inte bara jag utan barnen och Nisse också. Såklart kommer det och bli värre och värre ju längre han är hemma....=( suck! Måste nog försöka prata ordentligt med svärmor innan jag tar ett beslut...
Tråkigt inlägg idag, jag vet men jag var tvungen få ut lite tankar ur mitt söta lilla huvud.
Ska iallafall ta med Ville och promenera lite i skogen idag, det är alltid skönt och uppfriskande för kropp och själ!
Puss på er!