Nyfikna...

Många frågar mig vad som händer och undrar vad jag menar med saker jag skriver på min blogg...

Att skriva blogg för mig kan jämföras med att skriva en dagbok, skillnaden är att min dagbok ligger öppen för allmänheten att läsa.
Det betyder dock inte att jag ska behöva stå till svars för vad jag skriver och måsta förklara mig, det är upp till er om ni vill läsa men då får ni ta det precis som det är, och när jag satt en punkt i bloggen så är det punkt!

För er tjejer som ser Grey´s så har jag en bra liknelse...

Ni vet Merediths mammas dagböcker som hon hittat och läser efter mammans död...
Hon läser, lär sig nya saker, ser nya sidor av hennes mamma och får inblickar i hennes liv men lämnas med många frågor, dessa frågor kan hon inte få svar på utan för nöja sig och glädjas över det lilla som hon fått veta.
Däremot kan hon använda sin fantasi och undra och förundras...

Ungefär så är det när man skriver blogg...
Så när jag skrivit ett inlägg så betyder det inte att jag vill ha tretusen samtal en halvtimme senare med en miljard frågor.
Jag skriver vad jag vill, hur jag vill, när jag vill och vill jag sen dela med mig om vissa speciella saker så är det upp till mig...
Fast ni får såklart fortfarande skriva kommentarer, det är bara roligt att läsa era tankar och kanske kanske jag väljer då att dela med mig mer...=)

En del av er kanske förstår mer än andra och sånt är livet!

Just nu är jag i en ny fas i mitt liv som många förstått, jag väljer att bearbeta saker på nya sätt och jag utvecklas som människa...
Att jag inte är lika öppen längre beror dels på att jag har blivit bränd allt för många gånger, även av människor som jag trodde stod mig nära, så jag väljer just nu att inte lita på någon utom mig själv...
Har märkt att vissa tar illa upp och jag kan inte göra något åt det, det handlar inte om er utan bara om mig själv...
Detta har jag tagit upp tidigare i ett inlägg också och tyvärr måste jag säga att om det inte passar så kan jag inte göra nåt åt det för jag trivs med den människa som jag håller på att blomma ut till och jag känner mig starkare än någonsin och jag kommer inte att gå tillbaka till att vara den veka Monika som alltid tänker på alla andra före mig själv.
Jag tycker om er alla precis lika mycket som förr men om ni inte gillar mig som jag är nu...so be it!
Jag väljer att frigöra mig från sånt som får mig att må dåligt, och är det så att ni mår dåligt av den person jag blivit så ska ni välja bort mig också...

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Linda L

Jag vet hur det är...jag är inte lilla veka Linda längre heller som finner sig i vad som helst. Låt oss blomma tillsammans kompis! Kram

Postat av: Linda

U GO GIRL!!! Puss

Postat av: Bibbi

Låter väldigt sunt Monkan! Jag hejar på dig! Kjamen! :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback