Saxat ur mitt eget inlägg häromdagen...

Och N då...Samma där, jag vet att jag älskar...men borde det kännas mer? Nu börjar jag bli allvarligt orolig att jag går  miste om något helt fantastiskt...nu har jag ännu mer ont i magen...Tack för det N!!!
Som att jag inte har nog att grubbla på så ska jag nu analysera denna underliga fråga/påstående sönder och samman....


Känner mig manad att förklara mig närmare vad jag menade med detta stycke...N läste detta inlägg på min begäran och missuppfattade totalt så då kanske fler har gjort det med....

Jag menar INTE att jag tappat känslorna för N och funderar över om "gräset är grönare på andra sidan"....och att jag skulle gå miste om den rätta kärleken så länge jag är med honom, nej så menade jag absolut inte....
Förstår nu att stycket missuppfattades omän jag tycker att det jag skriver är fullkomligt solklart, så kanske det bara är det i en funderande, analytisk och filosofisk hjärna som min...=)

Jag menade förstås att eftersom mitt liv, mina tankar och mina känslor just nu går i en fruktansvärd gråskala utan några som helst nyanser så vet jag inte riktigt vad som är verklighet...alltså, om det jag känner är det "sanna" eller är det mycket mycket roligare än så här att vara kär?? Att KÄNNA kärleken?

Jag önskar att vakna upp ur detta snart och få känna det som jag är så rädd att jag går miste om...det där fantastiska som jag skrev tidigare...tillsammans med N och inte med någon annan!!!!

Så nu hoppas jag att jag har gjort mig förstådd och att jag inte krånglat till det ännu mera!

Jag älskar dig!!!! (ja, just dig!)

Puss och kram