Så, nu har jag varit till tandläkaren med Anton, det visade sig att fastän det inte var så stora bitar som var borta så var ändå tandbenet blottat så han sa att det inte var så konstigt att han hade ont.

Anton trilskades som vanligt, grinade och tjurade...han skulle INTE ta någon bedövning, nej nej...
Ändå tog han den förra gången vi var där och då gick det hur bra som helst.
Så efter mycket lockande, pockande, lirkande och en del bestämda ord från mig så gick han iallafall med på att pröva fixa tanden utan bedövningen...

Det gick ganska bra det med men han sa, tandläkaren, att han inte kunde laga den så bra som han hade velat eftersom Anton inte ville ligga stilla och för att det tog så ont för honom.
Så nu finns risk att vi får göra om det, men då har Anton lovat att ta bedövningen sen tandläkaren bedyrat att sprutan skulle göra mindre ont än vad dagens ingrepp gjorde...

Han tyckte även att vi skulle anmäla skadan till försäkringsbolaget för säkerhetsskull, dels ifall han rent estetiskt skulle vilja fixa när han blir äldre men även ifall han måste göra det, då betalar bolaget det.

Nu ska jag gå igen...
Bye