Känslomässigt blockad...
Har tagit beslutet nu att inte fortsätta sköta om Akita...
Efter en vecka vill hon fortfarande äta mina katter och det är inte schysst att dom ska behöva gömma sig inne på toa.
Dom har suttit där och tryckt nu hela tiden som hunden varit här, givetvis är dom inte instängda utan kan gå ut och in som dom vill, men vem vill det när det står en blodtörstig best utanför dörren???
Jag saknar mina katter, hade hunnit vänja mig med att ha sällskapet i sängen på nätterna och alla dessa sträva små pussar! =)
Kissemissarna är riktiga godingar, alla tre, älskar att gosa, pussas och vara nära...visste jag inte bättre så skulle jag tro att dom vore Ragdolls allihopa!
Hursomhelst, tillbaka till vovve, jag misstänker att Ville-historian i somras tog betydligt hårdare på mig än jag anat...nu har jag ju haft både Whiskey och nu Akita hemma men jag likson inte känner nåt för dom...
Akita är egentligen en helt underbar hund, lättsam, kontaktsökande, arbetsvillig, formbar och anpassningsbar. Enda problemet är att hon inte verkar gilla katter...och det är ju som sagt ett stort problem när man har tre bäbiskatter hemma...
Dessutom är det ganska jobbigt att ta in en okänd vuxen hund som man inte vet hur hon ska bete sig gentemot olika saker som tex barnen...Går på helspänn nu sen barnen kom igår för att försöka hinna läsa alla signaler som Akita kan tänkas skicka ut.
Nä, jag säger samma som om Whiskey, jag känner inget!
Saknar min AkiRa!!!!!!!!!!!!!!!!!
