Mitt nya liv...
Japps, nu är det startat, mitt nya liv.
Jag trivs som fisken i vattnet än så länge, förutom att jag håller på att slita mitt hår av saknad efter barnen.
Framförallt Rasmus, låter illa men jag är ju som van att vara ifrån dom andra varannan vecka sedan tidigare.
Den här veckan är första gången jag överhuvudtaget har varit separerad från lilleman och det känns sååååå jäkla tomt!!!!!
Jag har ju dock sett till att fylla tomrummet med både hund och katt =)
Javisst, här går det undan i backarna...
Lilla Whiskey flyttade in förra fredagen och kissemiss har bott nu ett par dagar bara, kunde inte hålla mig då jag såg det söta lilla speciella livet, thats me!
Så från att ha varit djurlös i typ 3 år är nu ordningen återställd igen och det känns så bra, längtar bara till sommaren så jag kan vara ute och träna lillan...just nu är hon ett totalt oskrivet blad!
Hursomhelst, jag som aldrig i mitt liv tänkte flytta till Öjebyn...ÖJEBYN liksom, det är ju nästan en svordom!
Men här ute är det så fint, känns som att bo på landet med mest bara ängar runt omkring, nästan inga bilar och hästar som rider förbi stup i kvarten! Lovely!!!!!
Grannarna, dom jag lärt känna är också super, människor helt i min smak, aka djurmänniskor med andra ord.
Vi har Cajsa med Cajenne aka kråkis som e en Rottweilertik på 4 år med tre kattkompisar, kanon!
Cajsa är som jag, gåbortmjukisar, laid back och lagar supergod köttfärssås!!! =)
Sen har vi Anne-Maj och Robert (hyresvärden).
Robert är dock borta mest så han ser man inte så ofta men Anne-Maj är jättetrevlig och dom har en ännu trevligare liten Bordertik, Mischa.
Henne gillar jag massor! Brukar ha lite svårt för bordrar men hon e så söt!
Jennie eller Jenny, är inte riktigt säker, är Anne-Majs dotter hon bor också här och har en Whippethane.
Jennie är visst inte så nöjd att det flyttat in ännu en tik i huset då hennes stackars hanne går på bantningskur varje gång det är någon som löper...å som dom flesta vet så behöver en Whippet sällan banta!!! =)
Sen bor det en kille med någon tjej i den sista lgh som är väldigt anonyma, ser dom bara som hastigast på parkeringen typ men vet inte ens vad dom heter.
Dom har inga djur, kanske därför dom håller sig på sin kant??
Så alla vi stackars kvinnor som bor här går mest å dräller då vi alla har smärtsjukdomar och är hemma på dagarna...jag hoppas dock på att vilken sekund som helst få samtalet från arbets att det bara är att börja på praktiken och arbetsträna.
Det ska bli skönt att komma ut i den stora vida världen som normalt folk och fylla dagarna med något meningsfullt igen.
Iof så hade jag gärna väntat till efter den 1/3 då Rasmus ska börja på dagis för det kommer att bli ett sånt jäkla pusslande fram och tillbaka med passningen av honom annars.
Men men, får man en sysselsättning är det bara tacka och ta emot och se glad ut!
För glad över det stället, det är jag garanterat!
Nä nu ska jag sluta, lägger in lite pics på lägenheten och mina nya bäbisar.
Ps. Bortse från oredan är ni gulliga, städilet kom tyvärr efter bilderna var tagna och då iddes jag inte ta nya...=)
Kramisar!!!
