Den här texten "lånade" jag från en kär väns blogg...det är bland det vackraste jag läst på vääldigt länge...
läs, begrunda och njut!

tänkvärt om hjärtat !
En ung man stod på stadens torg och förkunnade att han hade det vackraste hjärtat i hela bygden.
 En stor publik hade samlats och alla beundrade hans hjärta för att det var så vackert.
Det var inte en endaste rispa eller märke i det.
 Ja, de var alla överens om detta sannerligen var det vackraste hjärta de någonsin sett.
Den unga mannen blev så stolt att han började förkunna ännu högre om sitt vackra hjärta.
Plötsligt närmade sig en gammal man och ställde sig längst fram i publiken och sa:

"Ditt hjärta är inte på långa vägar så vackert som mitt."

Publiken och den unga mannen tittade på den gamle mannens hjärta.
Det slog med starka slag, men det var fullt av ärr och det fanns ställen där man såg att bitar hade tagits ur och ersatts med andra bitar som passade dåligt så att det hade blivit taggigt och kantigt där de satts in.
Det fanns t o m ställen där det faktiskt fattades bitar och där det hade blivit djupa hål.
Publiken stirrade - hur kunde han säga att hans hjärta var vackrare tänkte de.
Den unge mannen tittade på den gamle mannens hjärta, såg dess tillstånd och skrattade.

 "Du måste skoja, jämföra ditt hjärta med mitt, mitt är perfekt och ditt är fullt av ärr och märken."

"Ja, " sade den gamle mannen, "ditt hjärta har ett perfekt utseende, men jag skulle aldrig vilja byta mitt hjärta mot ditt.

Du förstår, varje ärr representerar en person som jag givit min kärlek - jag tar ut en bit av mitt hjärta och ger till dem, och ofta får jag en bit av deras hjärta tillbaka som passar i den tomma platsen i mitt hjärta, men eftersom bitarna inte är exakta så finns det lite taggiga kanter på mitt hjärta, men dessa vårdar jag ömt för de påminner mig om den kärlek vi delade.
Ibland har jag gett bort bitar av mitt hjärta, men inte fått någon bit tillbaka av den andra personen.

 Det är därför jag har en del tomma hål i mitt hjärta - att ge av sin kärlek är att ta en chans.

Trots att dessa tomma hål smärtar och står öppna, så påminner de mig om den kärlek jag har för dessa människor och hoppas att de någon gång kommer tillbaka och fyller det tomma hålet i mitt hjärta som står och väntar på dem.

Så nu kanske du kan se vad verklig skönhet är?

Den unga mannen stod med tårarna sakta rinnande nerför kinderna.
 Han gick fram till mannen, stoppade in handen i sitt perfekta unga hjärta och rev ut en bit.
Han erbjöd biten till den gamle mannen med darrande händer.
Den gamle mannen tog emot biten av hans hjärta, stoppade in den i sitt hjärta, och tog sen en bit ur sitt eget ärrade hjärta och stoppade in det i såret på unge mannens hjärta.
Biten passade, men inte perfekt så det blev lite taggiga kanter.
 Den unge mannen tittade på sitt hjärta, som inte var perfekt längre men ändå vackrare än någonsin eftersom kärleken från den gamle mannen blandades med hans.
De kramade om varandra och gick iväg sida vid sida.

Så sorgligt det måste vara att gå igenom livet med ett helt hjärta.

Tänkte jag skulle göra som alla andra och be er lämna en kommentar bara så jag får ett hum om vilka som läser min blogg...många vet jag redan men inte alla förstås! =)

Sen tycker jag ju att det är himmelens roligt med kommentarer också, gillar liksom detta med att få någon sorts reaktion eller respons på det man skriver...

Så lämna ett avtryck innan du går härifrån nästa gång!!!!

Nu skoter!!!!....

Ha en bra dag!!
Kramisar

Saxat ur mitt eget inlägg häromdagen...

Och N då...Samma där, jag vet att jag älskar...men borde det kännas mer? Nu börjar jag bli allvarligt orolig att jag går  miste om något helt fantastiskt...nu har jag ännu mer ont i magen...Tack för det N!!!
Som att jag inte har nog att grubbla på så ska jag nu analysera denna underliga fråga/påstående sönder och samman....


Känner mig manad att förklara mig närmare vad jag menade med detta stycke...N läste detta inlägg på min begäran och missuppfattade totalt så då kanske fler har gjort det med....

Jag menar INTE att jag tappat känslorna för N och funderar över om "gräset är grönare på andra sidan"....och att jag skulle gå miste om den rätta kärleken så länge jag är med honom, nej så menade jag absolut inte....
Förstår nu att stycket missuppfattades omän jag tycker att det jag skriver är fullkomligt solklart, så kanske det bara är det i en funderande, analytisk och filosofisk hjärna som min...=)

Jag menade förstås att eftersom mitt liv, mina tankar och mina känslor just nu går i en fruktansvärd gråskala utan några som helst nyanser så vet jag inte riktigt vad som är verklighet...alltså, om det jag känner är det "sanna" eller är det mycket mycket roligare än så här att vara kär?? Att KÄNNA kärleken?

Jag önskar att vakna upp ur detta snart och få känna det som jag är så rädd att jag går miste om...det där fantastiska som jag skrev tidigare...tillsammans med N och inte med någon annan!!!!

Så nu hoppas jag att jag har gjort mig förstådd och att jag inte krånglat till det ännu mera!

Jag älskar dig!!!! (ja, just dig!)

Puss och kram

Efter att ha sett tv3:s Diagnos:okänd igår kväll så började jag fundera över min egen diagnos...
Jag har ju som sagt Fibro som jag haft diagnos på sen 2005 ungefär. Sjukdomen bröt ut på allvar efter Pontus födsel. Vilken vidrig sjukdom!!!
När man ser och lyssnar på andra i samma sits så slår det en verkligen!
Jag tänkte, inte för att få medlidande utan mest för min egen skull och andra som läser med samma besvär, lista alla mina symtom...

*  Kronisk värk i muskler och leder

*  Värk i rygg, nacke och bäcken

*  Stela leder, särskilt på morgon eller när jag ansträngt mig, tex,dammtorkat.

*  Foglossning

*  Oförklarliga febertoppar

*  Influensaliknande molande värk i hela kroppen

*  Huvudvärk

*  Ofrivilliga muskelryckningar

*  Torra slemhinnor i ögon, näsa och hals

*  Dimmig syn

*  Yrsel

*  Illamående

*  Nedstämdhet och viss ångest

*  Apatisk

*  Sömnsvårigheter

*  Konstant trött

*  Orkeslös

*  Problem med tarmarna "IBS"

*  Laktos och glutenintolerant

*  Magkatarr

*  Blöder massor vid mens

*  Ägglossningsrubbningar "PCO"

*  Fryser ofta

*  Glömsk och förvirrad

Ja vad ska man säga...och det här är bara dom symtom som jag har konstant, det finns massor mer som kommer och går i skov...

Jag verkligen hatar den här skitdiagnosen...önskar ibland att läkarna kunde komma fram till att det var något annat i grunden, en sjukdom som går att bota. För omän Fibron i sig inte är livshotande så går den ju inte att bli av med...

Frågan jag ställer mig om och om igen, (för jag har svårt att acceptera att det "bara är så här") Är alla dessa symtom verkligen kopplade till fibron eller kan det faktiskt vara så att det ligger nåt annat och gormar som man faktiskt kan göra nåt åt???
Jag skulle bli glad om det gich att bli av med bara två eller tre saker...

För det är faktiskt så att om man har en fibrodiagnos på papper så är det inte någon ide att gå till en läkare med nya symtom...man får bara höra..- Näe men det är väl fibron...kan inte tänka mig nåt annat...
Man lär sig fort att bli sin egen läkare...

Jag fick dock en del nya uppslag för vad man kan göra av gårdagens avsnitt men jag hoppas att forskarna snart kan komma på ett bra botemedel.

Idag lever jag på smärtstillande och magmedicin som jag måste ta direkt jag stiger upp i förebyggande syfte annars är det kört...då blir min dag att helvete rent ut sagt....

Så ni som läser detta med egna erfarenheter, kom jättegärna med förslag på vad man kan göra för att lindra värken!
Jag vill också leva som en "normal" människa!!!!

Ha en bra dag/ Monika

Nu är våren här och med den som på posten den årliga deppen....
Jag blir tokig!!!
Jag ser solen och myser av tanken på att vara ute men jag vill inte! Jag vill ingenting!
Bara tanken på en promenad eller en skotertur gör mig trött...

Jag är trött...så j-a trött!
Trött på att ha ont, trött på att vara mamma, trött på alla funderingar, trött på att må dåligt utan anledningar...helt enkelt trött på att vara trött!!!
Skulle kunna sova hela dagen om jag fick, tur i oturen så kan jag inte det för det blir absolut inte bättre...

Lever med en man som inte förstår det här med depressioner, det är inte så lätt att förstå, det köper jag, men det är så himla jobbigt att inte bli förstådd...
inte så lätt att förklara nåt som är totalt oförklarligt...jovisst går det väl att dra till med medicinska termer, där finns en logisk förklaring men det gör inte det i min hjärna...där är kaos!!!

När jag inte mår bra så påverkar det ju förstås resten av familjen, inte ens indirekt utan direkt och med stor kraft. Med barnen flyter det väl på ändå förutom att dom har en mamma som sällan ler eller ens pratar i onödan...jag är fruktansvärt inåtvänd och det är något som kommit på senare år...
Men N påverkas på så sätt att så fort jag har en downperiod så blir han också nedstämd...jag kan förstå det men det är jobbigt att se och det lägger så stort ansvar på mina axlar som redan är nedtyngda med min egen skit...jag måste alltså kämpa för oss båda annars funkar inget!

Igår sa N något som verkligen rubbade min egen uppfattning om mig själv...

För att dra en lång och komplicerad historia kort så kan man väl säga att efter Niklas så har jag jättesvårt att gråta, vara arg eller ens känna total lycka...jag gör det bara inte...utan jag drar mig inåt och blir tyst som muren...skitjobbigt är det! Skulle så gärna bara vilja skrika och gråta så all skit rinner av mig och så är det bra men jag tror att jag förbrukat alla mina tårar...

Så han sa...det är konstigt att du kan älska när du inte har förmågan att känna andra känslor...

Va?!...jag som alltid har identifierat mig som en känslomänniska,,,vad är det frågan om? Är det så? Att jag inte kan känna? Eftersom jag inte kan gråta, vara arg, vara glad osv...? Är det helt enkelt bara ett spel för mig själv eller för andra?
Jag har ju massor av känslor i kroppen, det känner jag men exakt VAD är det som jag känner?
Jag kan faktiskt inte sätta fingret på det...brukar oftast identifiera dem som att jag är olycklig, men då kommer oföljdaktligen frågan...Har jag någonsin varit lycklig? När blir jag nöjd? Jag söker efter ett sorts antiklimax som aldrig dyker upp...

Hursomhelst, det här med att älska då?
Jag vet ju att jag älskar barnen, kan inte leva utan dom men helt ärligt, hur KÄNNS det? Jag vet vad som förväntas av mig gentemot barnen, jag pussar och kramar, sitter nära och gosar, berättar dagligen hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder för mig men hur känns det inuti? Jag känner precis som vanligt...hur ska man känna? Vem kan sätta ord på känslor och beskriva? Inte vet jag, jag vet bara att jag vet att jag älskar dom...för mig är det huvudsaken.

Och N då...Samma där, jag vet att jag älskar...men borde det kännas mer? Nu börjar jag bli allvarligt orolig att jag går  miste om något helt fantastiskt...nu har jag ännu mer ont i magen...Tack för det N!!!
Som att jag inte har nog att grubbla på så ska jag nu analysera denna underliga fråga/påstående sönder och samman....

Som sagt...jag älskar? våren men jag hatar den med!!!

Nu har jag varit mer öppenhjärtad och personlig än jag varit på väldigt väldigt länge...och jag hade faktiskt inte alls tänkt dela sådana här saker i min blogg men det är så förbannat skönt att få skriva när jag annars inte får ett enda ord ur mig.
Så jag hoppas inte att ni ändrar allt för stor uppfattning om mig, för trots mina funderingar så är jag ändå samma Monika!

Hoppas ni har en riktigt härlig vårdag och att ni låter solen skina in i ert hjärta!
Många kramar!!!

Edit: Måste bara förklara så det inte missuppfattas vad jag menar när jag säger att jag är trött på att vara mamma...
Jag menar helt enkelt att det är jobbigt att inte kunna leva upp till den man vill vara när man inte mår bra och att jag just nu känner att jag saknar en annan roll i mitt liv vid sidan att vara mamma...så enkelt var det med det!

Det här är ett mail som jag fått tillsänt mig nu flera gånger, så istället för att vidarebefodra det så lägger jag upp det här för jag tycker att det både är hysteriskt roligt men även väldigt tänkvärt !
Så för alla er där ute med barn hemma....



Till alla oss barn som överlevde 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talet


Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under
graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla ? möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing
samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng
målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, Dörrar eller ? fönster
och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken
risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol , bil kudde ,
säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller
flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN
dog av detta.

Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket
socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för
det!!

För att

VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när
gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!

I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för
någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att
lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nintendos, X-box, ingen video eller DVD, inga
150 kanaler på TV,n  inget surroundljud, CDspelare inga MOBILTELEFONER, DATORER
inget Internet eller MSN

Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, Bröt armar och ben, slog ut
tänder!!
Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord
Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!

Vi fick luftgevär vid 10års ålder, vi hittade på spel och lekar med
hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde
 hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av
pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland
steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte
blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen
OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot
lagen fanns inte
Dom var faktiskt lagens högra arm!!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna,
problemlösarna och investerarna någonsin.

Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer
Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att
ta allt detta!!

Om du är en av dem så
GRATTIS

Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att
få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade
ditt liv för
'DITT EGET BÄSTA'

Och när du ändå håller på!!
Berätta för dina barn hur modiga och ( lyckliga) deras föräldrar var

Fit for fight!

Nu känns det lite bättre...Den bästaste bästa Sofia fixade håret så att jag äntligen är nöjd!!!
Nu kanske kvällen blir trevlig oxå?!









Härligt! Nu får vi se vad lite spackel kan göra för mig....

i kväll är det fest och jag är nervös...förra gången blev det till att sova på toan.... man är väl inte så himla rutinerad nu för tiden kan jag säga...
Hoppas iallafall att det blir kul! Har ingen vidare lust som det ser ut nu men det kanske hinner ändra sig innan kvällen är här, vem vet, men jag behöver det verkligen!
Nu ska jag till stan och ögonshoppa och på glasbanken...kanske jag hittar något nytt som kan höja partystämmningen? Men då måste det vara billigt också...
Nåja, nu ska jag åka..eller först hälla i mig ännu en kopp kaffe och så ett piller mot magkatarren annars är det då riktigt kört för ikväll.
Over and out!
Kram

Jag försöker och försöker att förstå mig på Photoshop men jag fattar NADA...!!!
Sandra, har du kollat vad din version heter?

Jag med Rasmus till vänster bara någon vecka före förlossningen och Jenny och Lilja till höger, rimligtvis ca. 2 månader före hennes förlossning.

Dålig mobilbild...

http://www.youtube.com/watch?v=axOeUBASt7E

Har total bloggtorka så jag snodde mig en lista som tidsfördriv...
Håll tid godo:


HAR DU:

En bästa vän: Jo, men svårt att nämna bara en förstås! Men måste jag skulle jag väl säga mamma och mina systrar då... 
Haft ett seriöst förhållande: Japp, med mitt nuvarande får man väl säga tre...kanske...
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nope,bara nästan
Blivit kär vid första ögonkastet: Jämt!!!!
Fått ditt hjärta krossat: Jajemen!
Haft ett one night stand: En gång och aldrig mer!
Skrikit åt en lärare: Förmodligen mer än en gång!
Kysst någon och sedan ångrat dig: Jadå...
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Säkert det med...
Några smycken som kostat över 1000 kr: Jo,kanske ett jag fått...

DAGENS:

Klädsel: Baggymysser och linne
Smink: Faktiskt!
Frisyr: En alldeles för lång och ostyrig kort frilla!
Låt: Nope, tyst som i graven
Vill ha: EN HUND!!!!!!!
Sjuka: Hundsjukan...
Drog: Kaffe och cigg
Saknad: Matrix, Klara, Akira och Jeppe
Köp: Absolut ingenting
Godis: Räknas kaffe och cigg?
Attityd: Snygg! =)
Tanke när du såg dig själv i spegeln första gången i morse: Inte snygg!

FÖRSTA:

Bästa kompis: TJ
Bil: Ford Mondeo
Kärlek: Jimmy Tjärnström
Husdjur: Häst?
Semester: Utland? Isåfall Egypten
Jobb: Hästskötare
Köpta skiva: Lili och sussi... hahaha!
Piercing: Öronen
Tatuering: Enhörningen på axeln
Konsert: Europe
Fylla: Blankt....

SISTA;

Personen som smsade dig: Teres N
Personen som du kramade: Rasmus
Personen som ringde dig: Gabbe on the line...
Personen som du ringde: Jenny S
Gången du sa jag älskar dig till någon: Imorse när N for till jobbet
Alkoholdrycken: Rödtjut
Bilfärd: Till och från prommisen igår
Filmen du såg på tv: Öhhh,ser man film på tvn???
Gången du grät: När jag för ett par dagar sen fick ett efterlängat besked från min far!
Måltiden: Baconchips direkt efter prommisen igårkväll! =)

Igår köpte jag tre pekböcker till Rasmus...
bilder på allt möjligt, bondgårdsdjur,husdjur,bilar,traktorer,former,färger,prylar som finns i hemmet osv osv.... ja ni förstår.

Ur tre böcker fanns det en bild som intresserade Rasmus och det var en bild på en fjärrkontroll!!! Den försökte han febrilt ta ut ur boken. Asså, vad är det med barn och dosor? what´s the deal liksom?

Rasmus har fått egen gammal mobil och sånt så att han ska hålla sig ifrån våra men jag tror på fullaste allvar att barnen vet att vi försöker lura dom....den funkar ju inte, låter inte och den är inte förbjuden.

Det är väl som man brukar säga...Förbjuden frukt smakar bäst!

Godmorgon,godmorgon vänner! Kram

Japp, jag är kär!...
...i nya HM Home katalogen som damp ner i lådan idag.
Sååå jäkla poetiska, estetiska och grafiska bilder!!!
Det måste ha tagit en evighet att sammanställa hela katalogen och att den innehöll massor med roliga tyger,dukar,kuddfodral mm. gör ju inte saken sömre direkt!
Yeah, heja HM!!!!
It´s a keeper! =)
Kolla in den om du har missat den, lovar att ni blir sugen att shoppa omän ni inte behöver nåt!

Annars har inte så mycket nytt hänt för min del. Väntar på provsvaret på Rasmus blodprov så vi får veta om vi kan gå vidare och göra fler tester eller om det bara är att vänta till han blir äldre....suck! =(

Idag har Sandra och Lovis varit här, mycket trevligt! Tack för det Sandra!

Ikväll har jag varit med Minette och gått en prommis på stan med hundarna, också väldigt trevligt! Tack Minette!
Jag har alltså haft en bra dag idag, känns skönt. Vädret har ju blivit lite bättre nu så kanske man tinar upp lite och får livslusten tillbaka!

Nu ska jag spela lite Hells Kitchen...hehe
I´m stuck! Typiskt jag!...

Ha en skön kväll mina vänner, kramisar!